Glimt fra Sverige 2: Skåne

Rabén & Sjögren, 2011

Skåne er en landsdel vi heller ikke fikk med oss på Sverigeturen, men hva gjør vel det når en vil skrive et innlegg om ei bok med handling derfra?

Min pappa är snäll och min mamma är utlänning av Emmy Abrahamson er ei bok det er litt vanskelig å forholde seg til. Her kommer ønsket om å være politisk korrekt, vennlig innstilt mot alle og lite fordomsfull i krig med hangen til å bare la seg rive med i ei sprø forviklingshistorie.
Disse er med:
- Alicja, nesten 16, flyttet fra Stockholm til Skåne, har opplevd små-mobbing på grunn av det, og som om ikke det skulle være nok: halvt polsk.
- Ola Olsson på naturbrukslinjen, Österports kjekkeste gutt som kunne vært en prima kandidat til Hitler-Jugend (og dermed utenfor Alicjas rekkevidde, tror hun)
- Alicjas venninner Natalie (selvfølgelig forelsket i Ola) og Tysta Marie (adoptert fra Vietnam), som hun leker Gyllene tider sammen med (her har du en video som kan friske opp hukommelsen!)
- en storebror og en pappa som stort sett er fraværende (broren kommer inn mot slutten)
- og fremfor alt Alicjas polske mor Beata, som hun bor og kriger med hver dag. Beata arbeider som tolk på politistasjonen og er ikke spesielt flink til å lage mat - eller forstå Alicjas bekymringer. Her er en typisk samtale mellom de to (s. 8):

"Hur kunde du säga till Jadwiga att jag har finnar?" 
Beata fortsätter mala.
"Men du har finnar," säger Beata. "Jag behövde inte säga nåt. Hon såg det på fotona jag skickade."
Jag står kvar med bultande hjärta, oviss om vad jag borde säga härnäst. Varför kan hon inte förstå att det finns saker som är för känsliga att tala om? Att saker som a) min hy, b) mina rätt små bröst, c) mina stora fötter och d) tusen miljoner andra privata saker inte borde diskuteras med alla!
"Hon sa att jag skulle tvätta ansiktet med urin!"
Flera dussin rosavita ormar slingrar sig ur köttkvarnen.
"Mamma, du måste inte diskutera allt med dina systrar", fortsätter jag. 
Då säger Beata meningen som jag hatar mest av allt. Meningen som det inte finns någon comeback från. Slutmeningen, då jag vet att slaget är förlorat.
"Nie krepuj sie."  

Med Beata følger det både nye bekjentskaper
- Sylwia, Beatas venninne, som rømmer fra et voldelig ekteskap i Polen; har et horete utseende og en drøm om å få en rik svensk mann på kroken,
- Sylwias datter som viser seg å være en ung psykopat og dessverre OGSÅ blir interessert i Ola,
- to polske arbeidere som Beata finner ut at hun skal smugle inn i landet sammen med diverse ulovlige varer, og som gjør en mildt sagt mindre vellykket jobb på leiligheten.
En må vel også kunne si at psykiateren som kommer inn i Alicjas liv er morens fortjeneste. Iallfall delvis.

Det er virkelig lagt opp til problemer for Alicja av alle slag. Alt blir beskrevet i en utrolig tørrvittig tone. Alicjas livsregler, for eksempel denne, gir små sammendrag:
# 238: Acceptera att det är nödvendigt att du följer med din polska kedjerökande släkting och hennes illasinnade dotter, din muppling, för att träffa den katolska kyrkans högsta ledare och Guds språkrör på jorden.

Og det ER morsomt! Jeg skulle bare ønske at det ikke handlet om innvandrere.

Kanskje noen har lest barnebøkene om Iqbal Farooq, som handler om indere i København? Der er det også humor, men av en betydelig snillere type enn det Emmy Abrahamsen driver med.